Kyrka i förändringens tider

Professorn i praktisk teologi, Kati Tervo-Niemelä, vid Teologiska Fakulteten i Joensuu är ledande forskare i vad man tror och inte tror bland präster och församlingsbor i vårt land. Hon höll vid de årligen återkommande teologdagarna i Grankulla i början av januari ett uppmärksammat föredrag kring förändringarna i vår kyrka de senaste 20 åren. Hon belyste förändringarna med statistik från sin forskning. Jag, som deltagare, kände till förändringarna, men det var skakande att få det presenterat med siffror.

Allmänt kan sägas, att i alla västerländska kyrkor, både i Europa och USA, har kyrkligheten försvagats dramatiskt. När det gäller vårt land är det väl känt att folk skriver ut sig ur kyrkan som aldrig förr. I dag är utskrivningstakten ca 1% per år. Trots att procenten på de som hör till kyrkan är hög ännu i dag, går det snabbt neråt, speciellt i huvudstadsregionen. Allt färre väljer att döpa sina barn, allt färre går i skriftskola osv. Det är oftast de unga, i åldern 20-40 år, som skriver ut sig ur kyrkan. Parallellt med detta ser vi en utveckling, där banden till kyrkans tro och lära försvagas. Allt färre tror såsom kyrkan bekänner i sin tro.

Också prästerna i vår lutherska kyrka förändras. Bland präster har männens andel minskat, den teologiskt konservativa orienteringen har kraftigt försvagats, likaså den missions- och evangelisationsinriktade betoningen. Vikten av bibelläsning och undervisning samt ett personligt böneliv har tonats ner, betoningen av arbetet som en livskallelse har också försvagats. I stället har en liberal orientering ökat bland prästerna. Jämlikhetsaspekter lyfts fram, klimat och miljöarbete, minoriteters rättigheter, betoning på att förverkliga sig själv, karriärtänkande i stället för att betona arbetet som en kallelse. De kvinnliga prästerna är i regel mer liberalt inriktade än de manliga men även de manliga prästerna är mer liberalt inriktade än tidigare, speciellt de yngre.

Det som var det mest skakande i hennes föredrag, var hennes belysning av den kristna trons överföring till nästa generation. Den kristna trons överföring till nästa släktled har kraftigt försvagats. Dels beror det på att föräldragenerationen har en svagare koppling till kyrkan än tidigare, dels beror det också på att skolan, som tidigare undervisade i den kristna tron på ett avgörande sätt, allt mer gått in för religionsneutral undervisning. Dock är det så, att om föräldrarna båda är troende finns det större chans att nästa generation också är troende. Statistiskt sett ärvs två troende föräldrars tro med 50 % sannolikhet av barnen. Är ena föräldern troende är sannolikheten 25 % att tron ärvs. Om ingen av föräldrarna är troende, är sannolikheten att nästa generation inte är troende över 50 %.  Statistiskt innebär detta, att avsaknad av kristen tro överförs mera effektivt till nästa generation än den kristna tron. Som förälder och som lärare i skriftskolan i församlingen blir man lite modfälld då man tar del av denna statistik och forskning, som talar sitt tydliga språk. Vårt land och vårt folk är i snabb takt på väg bort från den kristna tron.

Vi, som hör till kyrkan och vill dess bästa, ber och hoppas att Gud ska vända riktningen. Vi ber om väckelse och förnyelse. Men om ingen väckelse kommer, vad gör vi då?

Som jag ser det, så borde vi i kyrkan bereda oss på sådana tider då vi befinner oss i samhällets marginal. Vi har vant oss vid att kyrkan är och står mitt i byn. Människor högaktar kyrkan och dess värderingar. Så kommer det med all sannolikhet inte att vara i framtiden. Klarar vi i kyrkan av att lära oss leva i minoritet? Klarar vi av att ställa om oss till att leva i ett samhälle där makthavarna struntar i våra åsikter? Klarar vi av att leva i en tid då vi kanske även får bereda oss på att samhället inte ser med blida ögon på oss, kanske motarbetar oss?

Hur ska vi förstå detta? Vad är det som händer? Kanske du som läser detta tycker att det är en bra utveckling? Kanske tycker du att kyrkan ska följa med sin tid? Kanske anser du det är bra att kyrkan liberaliseras och de gamla konservativa tappar greppet om kyrkan? Jag hör dock inte till dem. Som jag förstår det, så håller just det på att ske, som Jesus varnade för i bergspredikan. Jesus sade om sina efterföljare, att de skulle vara världens ljus och jordens salt. Ljuset från Jesus skulle lysa upp omgivningen, inte tvärtom. Saltet bland de troende skulle förhindra förruttnelsen i världen. Om saltet tappar sältan duger det till ingenting.

Som jag förstår det, så finns det bara ett förhållningssätt som är det riktiga hos oss i kyrkan. Att vara Jesus och hans Ord trogen. Oberoende om vi är majoritet eller minoritet så är det just det som är vår kallelse.

 

Ritad bild av bergspredikan.