Påskoktaven avslutades

I söndags avslutas den s.k påskoktaven som sträcker sig från påskdagen till söndagen efter påsk. Redan på 300-talet firades det dagliga gudstjänster under denna tid – senare har vi tappat bort firandet av påskveckan i vår kyrkliga tradition.

I veckans aftonandakter har Åsa Westerlund så fint lyft fram påskveckans glädje och lovsång i psaltarpsalmer och genom musiken.
Tänkte först att det är väldigt deprimerande att publicera bilden av de tomma kyrkbänkarna i min hemkyrka.
Speciellt när det är vår och påsklovsångsvecka!

Men som Åsa sa i en av andakterna: ”Lovsången är inte beroende av mig och mina känslor, den pågår ständigt. Den sjungs av seraferna och av alla som i tiderna stämt upp psaltarens psalmer. Den sjungs av änglar och mänskor och jag får vara med svagt och försiktigt eller med ett jubel som stiger upp ur mitt djupaste väsen. I den stora lovsången ryms både sorg och glädje, trötthet och tacksamhet, svårigheter och framgång...”

Nu idag 19.4.2020 när jag tänker på söndagstomma gudstjänstbänkar får jag gå till den osynliga verkligheten och den Uppståndne! Och jag vet från tidigare att våra kyrkväggar är inpregnerade av lovsång och böner.
Lovsången är inte bunden till våra heliga platser.
Den når mej var jag än är och jag får vara del av den stora lovsången.

Ära vare Fadern och Sonen och den heliga Anden, nu och alltid och i evigheters evighet.

Amen